Panikångest är en rädsloreaktion som uppkommer mycket snabbt. Den bygger på kroppens fight or flight-mekanism som aktiveras vid fara (vilken leder till bla högre blodtryck, snabbare puls och andning). Reaktionen kommer mycket snabbt för att vi ska kunna fly alternativt slåss om farofyllda situationer uppstår. Men, ibland aktiveras reaktionen trots att fight or flightsystemet inte är användbart, faran är inte realistisk eller att det bästa sättet att hantera den inte är genom kraftig fysisk aktivitet. När detta händer och rädslan till synes kommer som en blixt från klar himmel med symptom såsom andnöd, yrsel, svettningar, hjärtklappning och overklighetskänslor tolkar människor det ofta som ett tecken på att något i kroppen är fel och att man kommer dö eller kanske bli tokig. Efter ett tag blir personen så rädd för själva reaktionen att stressen i sig är tillräcklig för att framkalla ångest och kroppsliga reaktioner. För att slippa panikångesten börjar man undvika saker som kan tänkas förvärra läget såsom att åka t-bana eller buss, affärer eller fysisk ansträngning. Många människor känner också stort behov av att vara nära sjukhus, alltid ha sällskap och nära till telefonen så att man snabbt kan få hjälp om problemen uppstår. Dessutom har man ofta förväntansångest med ständig oro för nya attacker. Då har man utvecklat paniksyndrom.
10% av alla människor har någon gång fått en panikattack. Man räknar med att 2-5% av dessa utvecklar paniksyndrom. Majoriteten av alla människor med paniksyndrom utvecklar också agorafobi vilket innebär en rädsla för situationer som kan vara svårt att ta sig ur om man skulle få en panikattack, exempelvis folksamlingar, varuhus, tåg, buss eller att resa bort.
